FÖRFATTARE

FÖRFATTARE & FÖRELÄSARE


Varken författa eller föreläsa är min grej. Men vad gör man när en bok är publicerad. Då vill folk inte bara läsa den utan höra om den. Skriva är roligt för jag älskar ord. Författa däremot är en vånda.

De bästa föreläsningarna är när det är många frågor och gärna dialog och diskussion efteråt. Då vet jag med säkerhet att jag har väckt någonting av värde inom. Hålla en monolog är dessvärre nödvändigt för det är ju formen för en föreläsning. Men det är när åhörarna väcks och tänker själva kring ämnet. Då går jag hem nöjd.


Den bästa boken. Den är självkart inte skriven än och har en tendens att inte bli det heller. Idéen är alltid vackrare än skulptörens hand.

Författare


Om konsten att författa fast man inte tror på sig själv. Att drabbas av födslovåndor. Att vara envis som en liten gris och till slut få belöning från läsare som boken berört. 


Författa kräver envishet och dumhet och helst lite förmåga också. Ordblind som jag är gör inte saken lättare. Det är alltid samma födsloprocess när en bok skall fram. Inspirationen kommer oftast som en blixt och sen är det kört. När jag sedan startat tror jag inte att jag kan någonting och har definitivt ingenting att skriva om. När jag väl kommit igång oroar jag mig över att det blir åt skogen för mycket. Sen undrar jag om någon någonsin kommer att vilja läsa det jag skrivit. 

Jag har fullt upp! Och har jag inte det börjar alla andra ogjorda sysslor omgående att hägra runtom. Skall bara diska, dammsuga, sortera kvittona... eh, gå ut med soporna... först.


Edison sade en gång att uppfinnande handlar om 10% inspiration och 90% transpiration...

Tro mig, det gäller även författande!

Föreläsare


Jag proffs på föreläsningar. Jag är alltid engagerad i det jag gör. Dessutom har jag äntligen vunnit det sista - att ha nervositeten på en sund nivå.


Jag kan inte fatta att jag har hållit föreläsningar i så många år trots att jag varit så nervös. Att jag inte slutat tidigare fattar jag inte. Inför en utbildning hinner man ofta tala med de som kommer och man får en känsla för personerna. Dessutom hinner man lära känna varandra. Inför en föreläsning kan man aldrig veta vilka som kommer och hur just den gruppen kommer att reagera (eller i värsta fall inte regera alls). Olika landsändar och olika arrangerande föreningar drar helt olika kategorier av människor. När jag är på humoristiskt humör då märks responsen vid första skämtet - d.v.s i värsta fall ingen. Tack och lov brukar föreställningen att föreläsningar skall vara torra falla ganska snabbt. 


Hur full en sal än är har jag alltid som mål att se alla i ögonen.

FÖRELÄSNINGSFAKTA

  • Första föreläsningen: 1977
  • Slutade vara nervös: Anno inte ännu
  • Slutade föreläsa: Efter 31 år, 2008